Fear of the Dark

En måndagkväll för någon vecka sen gav Linda och jag oss ut för att se hur det gick att springa på Edsvidsleden i mörker med pannlampa. Edsvidsleden är en av våra favoritsträckor att springa, den går genom fantastiskt vacker och varierad natur och är bitvis rejält kuperad och utmanande.

När vi tränade inför Icebug24 i somras blev det flera svettiga pass här med ryggsäck. Då var det närmare 30 grader varmt och vi sprang tidigt på morgnarna med minst en liter vätska var i packningen. Nu var det underställ, mössa, vantar och pannlampa som gällde. Planen var att utgå från hängbron vid Kärlekens stig och se hur de ganska stökiga stigarna gick att springa på i mörker.

Det blev en riktigt spännande löptur i mörkret. Som vanligt så blev det ett lite längre pass än vi tänkt. När vi kommit någon kilometer bort och började fundera på att vända så insåg vi att här börjar ju de riktigt fina och roliga stigarna så då kunde vi ju inte vända! Det blev hela varvet runt, plus en avstickare upp till skidstugan i Strömslund för att dricka vatten. Vi träffade inte en enda människa, men däremot mängder med förvånade rådjur, en katt och något som vi misstänker var utomjordingar.

Eftersom mobilen alltid får följa med på passen i sitt vattentäta fodral så passade jag på att ta lite kort i mörkret. Här följer en en fotorapport av...

...Edsvidsleden by Night

/Li



Utomjordingar på besök i skogen? Linda studerar ett grönt ljusfenomen längre upp i skogen. Här var vi nära vattnet och medan vi stod och funderade över det gröna ljuset hörde vi två bävrar som plumsade ner i älven.


Vid utsiktsplatsen växer det fortfarande blommor på berghällen, trots att det varit flera frostnätter nu. Bortanför blommorna är det ett stup ner till vattnet. Svindelkänslan är bra mycket större i mörker än i dagsljus!


De högklackade skorna som vi för första gången såg i somras står fortfarande kvar på sin stubbe. Nu var de fyllda med regnvatten.
2009-11-30 @ 22:08:42 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Mörkerpaddling och influensa

I tisdags så hittade jag och Li på nya tokigheter. Vi gav oss i mörker och regn ut för att paddelträna. Med pannlampa, regnkläder och reflexväst så paddlade vi ett par vändor vid öarna i kanalen. Hur otroligt det än låter så var det en riktigt härlig tur.
Nu har jag och 9 andra på min avdelning insjuknat i den berömda svininfluensan. Man kan nog säga att den är smittsam iaf. Som väl är så mår jag inte så värst dåligt. Hosta, huvudvärk och feber bara. Trots att jag hade 38,5 grader igår så var jag inte helt däckad..
/Linda
2009-11-19 @ 13:09:04 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

paus på...

0-24c0d3d64306cbdff19893b9b33a7b00.png

paus på långpasset störst går först... Brinkebergskulle sluss på lördag eftermiddag. /Li

2009-11-14 @ 15:37:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Man kan bli blöt inomhus också...

Kvällens inomhusträning infriade alla förväntningar. Det regnade ute, så det var idealiska förhållanden för att motivera sig till ett tufft innepass!

Spinningpasset var helt grymt. Både Linda och jag tog ut oss maximalt till tung musik i fyraminutersintervaller i en knapp timma. Efter att ha vilat igår var jag hur laddad som helst och nu fick jag verkligen chansen att ta ut mig totalt. Vi kom kanske undan regnet genom att gömma oss i spinningsalen, men vi blev nog blötare än vi hade blivit utomhus. ;)

När vi moppat upp efter oss i spinningsalen drog vi vidare till gymmet för att ge rygg- och magmusklerna en omgång. Starka bålmuskler behövs i alla sammanhang, men det är extra viktigt nu när vi kör hårt med rullskidträningen inför vinterns skidlopp. Det är riktigt roligt att känna hur man blir starkare för varje vecka, inte bara i gymmet utan det märks en tydlig skillnad i andra sammanhang också, till exempel i stakåkningen och på simpassen.

Bålstyrkan kommer också vara en stor hjälp i paddlingen till nästa multisportsäsong. Med start nästa tisdagkväll kommer vi börja köra kajakpass ute i kanalen. Då hoppas jag att vi slipper bli blöta...

/Li


FÖRE: Linda gör sig redo för 3x10 situps och ser än så länge glad ut.



EFTER: Första setet avklarat, Li är mer lättad än glad.
2009-11-02 @ 23:19:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vintertecken och inomhusträning

Svenska meteorologer har sin definition på vinter; när dygnsmedeltemperaturen är 0 grader eller lägre. Andra tecken på vinter kan vara första snön, omställningen till vintertid eller när man behöver cykellysen både till och från jobbet.

Själv insåg jag förra veckan att vintersäsongen verkligen är här när jag plockade fram mina varma vintertights för onsdagens rullskidpass. Och när jag tänkte efter så var det bara ett av många tecken på att vintersäsongen är här:

  • Säsongens första terränglöpningspass i mörker med pannlampa är genomfört
  • Racercyklisterna har ersatts av rullskidåkare på vägarna
  • Reflexväst, underställ, vantar och mössa är med på varje pass
  • Varm choklad eller soppa dukas fram efter träning istället för svalkande smoothies
  • Jag har kommit hem från träning med vita fläckar på händerna (gamla köldskador)


Men det tydligaste tecknet på att vintersäsongen med mörker och kyla är här är...

  • Spinning och gymträning inomhus känns kul!

Jag föredrar fortfarande träning utomhus, även på vintern. Men en råkall och regnig kväll är det faktiskt ganska skönt att slippa ge sig ut i mörkret och istället klappra in i spinningsalen eller gymmet och svettas loss i kortärmat.

Ikväll är det precis det som gäller: spinning följt av ett corepass i gymmet. Förra veckan gick vi upp från 3x10 till 3x15 reps på rygglyften, vilket visade sig vara tuffare än väntat. Det ska bli spännande att se hur det känns ikväll!

/Li

2009-11-02 @ 11:53:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
Länkar
RSS 2.0