Blod, Svett och Lera

Sista delen i svenska multisportcupen avgjordes i lördags utanför Göteborg där Femmans multisportrace gick av stapeln. Som vanligt ett fantastiskt välorndat arrangemang av FK Herkules. Sen att de åter igen hade lite problem med väderbeställnigen kanske de inte kan rå för. Dessutom blir det mer multisport av att släpa cyklar genom lera.

Här kommer en lite längre tävlingsberättelse med bilder från Hjo Adventure Race som gick i helgen.

Vi började dagen klockan sex med grötfrukost och gjorde i ordning matsäck för frukost nummer två, som vi skulle äta innan starten klockan 12. Prognosen sa molnigt men uppehåll, men när vi närmade oss Hjo hade vi ett riktigt jobbigt duggregn över oss som verkade vara där för att stanna. Väl framme hade det faktiskt dragit vidare och vi fick ett helt perfekt tävlingsväder: uppehåll, +17°C och svaga vindar. Efter att ha hämtat ut vårt startkuvert hade vi gott om tid att göra i ordning vår växlingsruta, se över utrustning och äta innan informationsmötet och starten. Det var nästan 60 lag som skulle köra sprintklassen, och herr, mix och dam skulle köra samma bana, vilket är jättekul och gör mycket för tävlingskänslan.

Linda i växlingsrutan, redo för start

Starten gick i ett rasande tempo. Det var 4,5 km trailrun längs Vätterleden ner till Mullsjön där vi skulle paddla och vi hade bestämt oss för att gå ut så hårt vi bara kunde. Linda drog som ett ånglok och vi avancerade hela tiden genom fältet, ibland genom att springa ut i skogen för att komma om. På 21 minuter var vi nere vid kanotplatsen, hittade vår blå Acron ute på åkern, drog på flytvästarna snabbt som attan och bar ner kanoten till strandkanten.

 

 

Paddling är inte vår starkaste gren, men det gick ändå rätt så bra. Banan gick ett varv runt sjön med två kontroller på land. Vid de kontrollerna hoppade vi båda två ner i sjön; Linda sprang upp och stämplade kontrollen medan jag vände på kanoten för att snabbt kunna dra vidare. Bra teamwork!

När vi lämnat kanoten på åkern var det trailrun igen, tillbaka till TC samma väg som vi kom. Med blöta kalla ben gick det inte lika fort, det var som att springa med trästockar till ben… På väg upp till TC räknade vi upp vad som skulle göras i växlingen och i vilken ordning: av med vätskebälte, byt skor, på med hjälm och handskar, på med ryggsäck och spring (inte cykla!) iväg med cykeln. Kanske verkar enkelt, men så lätt att glömma något i farten… Det mest klassiska är att glömma hjälmen på efter cyklingen. :)

Bytet gick enligt plan, även om de igengeggade skosnörena krånglade som vanligt. Jag SKA skaffa snabblås, vilken dag som helst… Cyklingen var på totalt 20km, där den första delen gick på snabba grusvägar och traktorstigar. Det var vansinnigt kul att trampa på allt vi hade och flyga fram på vägarna så gruset sprutade och vi drog hela tiden ifrån lagen vi hade bakom oss.

Mot slutet av banan kom vi fram till en t-korsning utan några skyltar eller snitslar. Förtvivlat trampade vi runt och letade var vi skulle ta vägen, det fanns självklart hjulspår i båda riktningarna. Några lag som vi hållit bakom oss kom ikapp här, och när vi väl hittat vår väg (snitslarna var nedrivna och slängda i skogen) så kom de iväg snabbare än oss. Tyvärr innebar det att när banan kort därefter svängde in i skogen på smala tekniska stigar, så låg de före oss och vi kunde inte cykla i det tempo vi ville. De var osäkrare än oss och hoppade av cyklarna där vi hade kunnat cykla. Efter ett tag sprang vi om i en uppförsbacke och kunde börja cykla på lite hårdare.

Vackra men svåra stigar!

Den tekniska cyklingen var riktigt rolig och utmanande, vi kunde cykla i nästan alla partier. Pulsen var konstant hög och mjölksyran bara sprutade. Halvvägs in på den här banan fick jag en rejäl svacka och varken benmusklerna eller huvudet ville vara med. Inte bra på en intensiv sträcka med teknisk cykling... Jag tryckte i mig snabb energi, sa en massa fula ord och körde på medan Linda peppade. Jobbigt, men väldigt skönt att komma igenom en sån dipp!

Efter den mjölksyrecyklingen var det en ren befrielse att få dumpa cyklarna och springa ut på orienteringen, som var femte och sista sträckan. Det var en rolig bana på 5km med lite vägval och inte bara stiglöpning, helt i vår stil.

Efter att vi lagt våra sista krafter på en spurt kom vi i mål på 4 timmar och 48 minuter, vilket räckte till en femteplats. Vann gjorde FK Herkules på drygt 4 timmar.

Det var en riktigt rolig och hård tävling, där vi gav allt vi hade hela vägen så vi är jättenöjda. Pris fick vi också, var sitt presentkort på Hjo Sik. :)

I väntan på prisutdelning

Nu på lördag är det säsongsavslutning i Svenska multisportcupen med Femmans multisportrace i Göteborg. Jag och Linda ligger nia i sammanställningen, och vi tror vi har en rimlig chans på en total femteplats. Tävlingen går i Vättlefjäll norr om Göteborg och vi startar kl 12. Kom gärna förbi och heja på oss!

På väg mot nya äventyr!

Bilder privata och lånade från www.hjomsk.se/tavling

Vi har varit lite dåliga på att rapportera från banan dag 2 av tävlingen. Här kommer nu äntligen en redogörelse för tävlingens andra dag.

Efter att vi vid 3-4 tiden imorse haft ett depåstopp vid tältlägret (vi fick soppa och korv, mums) tog vi oss upp mot gurkfjället för att där efter följa en vandringsled hela den långa vägen till nästa kontroll. Den planen hade säkert varit bra en annan dag. Vad vi inte visste var att det fanns en opasserbar "bäck" ungefär halvvägs. Hade vi lämnat tältlägret kanske 30 minuter senare så hade vi fått veta det, som det var nu upptäckte vi den vilda forsen själva. Under ett par dygn ha det regnat nästan oavbrutet. Alla dessa vattenmängder ska ner på något sätt, tydligen via den bäcken som vi tänkte passera.

För att komma förbi denna bäcken så fick vi gå uppströms i någon timme innan det gick att korsa bäcken. Vi fick iaf korsa många mindre strömmar som man nog inte valt att passera en annan dag.

Väl på väg ner igen så följde vi en markerad vinterled. Vid 2 tillfällen gick vi fram och till baks längs vattendrag för att se om man möjligen kunde passera. Jodå, det gick, knappt. Det flög många tankar genom huvudet när vi trodde att vi inte skulle kunna komma ner från berget vår valda väg. Vilka alternativa vägar fanns det? Svaret hade tyvärr varit att det skulle tagit oss kanske ytterligare 8 timmar hem. Gissa om vi var lättade när vi väl lyckats vada över det sista vattendraget på vägen ner.

Regnet gjorde inte bara att det var svårt att ta sig fram på fjället. Det gjorde att vi var blöta hela tiden. Fram på morgonen när vi vadat genom oräkneliga vattendrag, alla kläder var genomblöta och vi var trötta så hade vi båda dubbla underställströjjor, fleecetröja, regnjacka, regnbyxor och dubbla mössor. Vi hackade iaf tänder mest hela tiden. Fördelen med vädret var ju iaf att man inte hade någon lust alls att sluta röra på sig. Det enda sättet att hålla värme var att röra på sig.

Slutligen kom vi iaf ned från berget, fast inte alls där vi hade planerat. Så vi fick avsluta hela tävlingen med 1 mil asfaltlöpning. Det var rent plågsamt efter 23 timmar på fjället. Vi hade så fruktansvärt ont i fötterna.

Vi kom slutligen i mål iaf. Tyvärr inte inom tidsgränsen. Vi förlorade därför 7 av våra surt förvärvade poäng.

Trots den allt annat än lyckade dag två så är vi peppade för att göra om det nästa år igen. Och då ska vi vara bättre förberedda, snabbare och starkare. Då ska vi vara med och slåss om medaljerna.

Den stora erfarenheten från helgens tävling är att vädrets krafter är enorma.

Ytterligare bilder från tävlingen finns på hemsidan.
http://www.icebug24.com/gallery2/v/2010/Icebug24/AndreasStrand/banan/IMG_1098_400.JPG.html