2 dagar löpning
De senaste två dagarna har jag sprungit två löppass av helt olika karaktär.
Igår hade jag den perfekta söndagen. Jag sov lääänge, gick upp, käkade frukost, kollade på några avsnitt "bones" på datorn, somnade i två timmar igen, vaknade, käkade lunch och gav mig ut på ett långpass.
Med fyllt vätskebälte, en snickers i ryggfickan och en ljudbok i öronen gav jag mig ut på ett marathonträningspass. Jag började utanför min dörr här på Hisingen (ja, jag har flyttat till göteborg), jag sprang över götaälvbron, förbi scandinavium och liseberg bort till Skatås. Väl där tog jag det 18 km långa terrängspåret. (sen tog jag spårvagnen hem) Poängen med passet var bara att vara ute länge och njuta. Och med det fina vädret var det inte svårt att göra.
Jag kände direkt från start att det drog i musklerna i baksidan av höger ben, skinka och rygg. Men det gjorde ju inte direkt ont, så då är det ju ingen ide att sluta. Det kändes hela den första milen som var mestadels asfalt. När jag kom in på terrängspåret så försvann det direkt. Det är stor skillnad på att skutta mellan stenar, passa sig för rötter och undvika små diken jämfört med att mala på med exakt samma steg mil efter mil på asfalt. Det är ingen tvekan om vad min kropp är byggd för.
Det blev iaf 29 km blandad löpning i väldigt lungt tempo. Perfekt uppladdning inför stockholm marathon den 5e juni.
Idag var det vårruset i Göteborg i Slottskogen. 5 km asfalt där man naturligtvis måste ge allt. Och det gjorde jag! I starten kutade jag iväg allt vad jag kunde. Insåg efter ungefär 30 sekunder att det här aldrig kommer att hålla hela vägen, men det är ju lika bra att försöka så gått det går. Ok, jag trappade nog ned tempot något, men inte mycket. Att kuta allt vad man kan är verkligen inte något njutbart alls. Det gör ont i varenda muskel, man kan knappt andas och kroppen jobbar allt vad den kan bara för att göra av med all överskottsvärme. Man är inte en vacker syn i det tillståndet kan man säga.
Eftersom jag stod bland de främsta i startledet och var bland de snabbaste att springa så var det iaf inte mycket armbågande för att komma fram. Jag höll min position hyfsat under hela loppet. Utan att veta helt säkert, eftersom det inte är någon officiell tidtagning, så tror jag att jag kom in med mellan 30 och 50 personer före mig. Jag sprang på en tid som gjorde att jag bara kunde gapa när jag kom i mål. 18 min och 28 sekunder. Eftersom vårruset inte är ett kontrollmätt lopp så tvivlar jag starkt på att det är 5 km, men oavsett på sprang jag på under 4 min/km. Det är jag helt fantastiskt nöjd med. Vinnaren kom in på precis under 15 min, men hon hade stora marginaler till tvåan.
Det känns som att jag kan ha en bra säsong tävlingar framför mig. Det har börjat bra hittills.
//Linda
Igår hade jag den perfekta söndagen. Jag sov lääänge, gick upp, käkade frukost, kollade på några avsnitt "bones" på datorn, somnade i två timmar igen, vaknade, käkade lunch och gav mig ut på ett långpass.
Med fyllt vätskebälte, en snickers i ryggfickan och en ljudbok i öronen gav jag mig ut på ett marathonträningspass. Jag började utanför min dörr här på Hisingen (ja, jag har flyttat till göteborg), jag sprang över götaälvbron, förbi scandinavium och liseberg bort till Skatås. Väl där tog jag det 18 km långa terrängspåret. (sen tog jag spårvagnen hem) Poängen med passet var bara att vara ute länge och njuta. Och med det fina vädret var det inte svårt att göra.
Jag kände direkt från start att det drog i musklerna i baksidan av höger ben, skinka och rygg. Men det gjorde ju inte direkt ont, så då är det ju ingen ide att sluta. Det kändes hela den första milen som var mestadels asfalt. När jag kom in på terrängspåret så försvann det direkt. Det är stor skillnad på att skutta mellan stenar, passa sig för rötter och undvika små diken jämfört med att mala på med exakt samma steg mil efter mil på asfalt. Det är ingen tvekan om vad min kropp är byggd för.
Det blev iaf 29 km blandad löpning i väldigt lungt tempo. Perfekt uppladdning inför stockholm marathon den 5e juni.
Idag var det vårruset i Göteborg i Slottskogen. 5 km asfalt där man naturligtvis måste ge allt. Och det gjorde jag! I starten kutade jag iväg allt vad jag kunde. Insåg efter ungefär 30 sekunder att det här aldrig kommer att hålla hela vägen, men det är ju lika bra att försöka så gått det går. Ok, jag trappade nog ned tempot något, men inte mycket. Att kuta allt vad man kan är verkligen inte något njutbart alls. Det gör ont i varenda muskel, man kan knappt andas och kroppen jobbar allt vad den kan bara för att göra av med all överskottsvärme. Man är inte en vacker syn i det tillståndet kan man säga.
Eftersom jag stod bland de främsta i startledet och var bland de snabbaste att springa så var det iaf inte mycket armbågande för att komma fram. Jag höll min position hyfsat under hela loppet. Utan att veta helt säkert, eftersom det inte är någon officiell tidtagning, så tror jag att jag kom in med mellan 30 och 50 personer före mig. Jag sprang på en tid som gjorde att jag bara kunde gapa när jag kom i mål. 18 min och 28 sekunder. Eftersom vårruset inte är ett kontrollmätt lopp så tvivlar jag starkt på att det är 5 km, men oavsett på sprang jag på under 4 min/km. Det är jag helt fantastiskt nöjd med. Vinnaren kom in på precis under 15 min, men hon hade stora marginaler till tvåan.
Det känns som att jag kan ha en bra säsong tävlingar framför mig. Det har börjat bra hittills.
//Linda
Multisportandets tid är här!
Nu har multisportsäsongen 2010 börjat!
Förra helgen fyllde vi bagaget på Lis S40, lyfte upp cyklarna på taket och körde ner till Hestra i Småland för att tävla i Svenska multisportcupens första deltävling 2010, Hestra Adventure Race. Vi hade bestämt oss för att starta säsongen med att tävla i Sprintklassen, vilket innebär en bana med beräknad segrartid på tre timmar, fördelat på paddling, mountainbike och löpning. Det blir lite annorlunda upplägg än långa klassen; man håller ett högre tempo genom loppet och tiden för växlingar, kontrollstämplingar och vägval blir viktigare.
Vår start gick först kl 12, så vi hade gott om tid på förmiddagen att meka cyklar och placera i ordning våra prylar i växlingsrutan. Totalt i sprintklassen var det mer än 70 lag, varav sju tävlade mot oss i damklassen.
När starten gick började vi med en kort, snabb löpsträcka ner till kanoterna. Vi fick tag på en snabb Acron och gav oss ut på jakt efter de sju kontrollerna som hade placerats ut i Kroksjön. Vi har mest tränat kajakpaddling, så tekniken i kanadensare hade vi lite svårt med. Från början blev det mycket sick-sackande innan vi synkade oss bättre och paddlade rakare. Efter en dryg timmas paddling drog vi upp kanoten på stranden som fjärde lag, en placering som vi sedan höll resten av loppet.
Sträcka 2 var löpning, så efter ett snabbt byte av karta så var vi på väg upp mot den första kontrollen, som låg på en av banans högsta punkter. Banan fortsatte sedan på mycket kuperad mark, och vi gjorde vårt bästa för att undvika så många höjdmeter som möjligt. Vi gjorde totalt sett en bra orienteringssträcka förutom en bom där vi stannade och tvekade vid en stig efter att ha sprungit på kompass över ett hygge. Sträcktiderna visade sedan att vi tappade nästan 10 minuter här, mycket onödigt. Utan den missen hade vi kunnat få kontakt med damlagen framför oss.
Efter att ha tagit sista orienteringskontrollen på banans högsta punkt växlade vi in till sista sträckan på MTB. Cykling har hittills varit vår svagaste gren, eftersom vi började med MTB först förra sommaren. Men den här gången gick MTB-sträckan över all förväntan och var tävlingens höjdpunkt (bokstavligen talat!). Sträckan började med klättring på serpentinväg upp på Isaberg. Efter kontrollstämplingen fick vi belöningen för allt slit - full fart nedför slalombacken! En underbar upplevelse som vi båda ville göra om direkt, men gärna med cyklarna på biltaket för att komma upp till toppen...
Banan fortsatte att vara kuperad och en lång sträcka gick på snitslad stig som alla skulle följa. Tidigare har tekniska stigar inneburit problem för oss, nu var det bara roligt och utmanande. Sista kilometrarna var nästan bara nedförsbacke, och det var två grymt nöjda och glada tjejer som kom i mål.
Vår sluttid blev 3 timmar 36 minuter, 38 minuter efter segrarna (Herkules) och 20 minuter från pallen, vilket är vårt mål den här säsongen. Det är inga omöjliga steg uppåt och med mer cykelträning för att få upp farten i terrängen och träning på att bli samspelta i kanadensaren så ska vi nå dit.
Nästa del i Multisportcupen är det vår hemmaklubb TSOK som står för, så där kommer vi inte vara med och tävla. TSOK multisportrace går 9 maj ute vid Öresjö utanför Trollhättan, och det kommer bli en grymt kul tävling. Välkomna dit som tävlande eller publik!
