Blod, Svett och Lera

Nu har det gått en vecka sedan vi kom i mål på femmans multisportrace. Nu har minnet bleknat tillräckligt för att kunna skriva om det.. ;-)

Höstens regnigaste dag började med uppackande och utplacering av tävlingsutrustningen kl 7 på morgonen. Varje lag hade en 2x2 m ruta att placera sina saker i. Det är mycket prylar att hålla reda på under en tävlingsdag. Förutom två mountainbikes så hade vi ett par plastbackar fullpackade med olika skor, energi, torra kläder, cyckelpump, verktyg och massor mer. Redan från början regnade det så vi var väldigt glada att vi hade plastbackar att lägga våra saker i. Linda hade glömt sina regnbyxor och var blöt ända in på bara skinnet redan innan start. Timmarna innan start var lite smått panikartade med allt vi hade att förbereda.

Efter ett informationsmöte satte vi oss i bussar för transport till starten. Väl där valde vi ut ett par finfina kajaker att spendera de kommande 2-3 timmarna i. Vi hade några kvällar tidigare byggt fantastiskt fina bäranordningar för att klara det 1,5 km långa släpandet av kajaker som ingick i banan. Vi testade dem för första gången på morgonen och självklart fungerade de perfekt (vi är ju ingenjörer)..

Kvart över 9 satt (nästan) alla tävlande i sina kanoter och starten gick. Trots att vår kajakträning varit minimal så var vi inte sist, och faktiskt inte långt efter den stora klungan. Det blåste en del så det kändes bra att sitta i en havskajak. När vi paddlat över den första sjön (Landvettersjön) så var det dags för ett litet svalkande dopp. Vi drog i land kajakerna drog av oss tröjor och jackor och sprang ut till ett hopptorn där vi klättrade upp till den högsta avsatsen, 7 meter. Sen var det bara att hoppa, skrika och blunda. Det var lååångt till vattnet. Linda hann undra varför vattnet aldrig kom. Väl i vattnet så var det så kallt så att lungorna drog ihop sig och inte riktigt ville andas. Vi tog oss med något som liknade simning till bryggan och klättrade iland. Oj vad skönt det var att få på sig kläder sedan.

Nu var det dags att bära kanoterna till nästa sjö. Vi blev iaf varma. Väl i nästa sjö så började lite mer kontrollplockning. Efter att den fjärde kontrollen var plockad så blev det löpning till tävlingscentrum och växling till sträcka 2 som var 6 km orientering (fågelvägen). Vi var laddade och hade pigga ben. Äntligen dags för vår starkaste gren. Självklart så hade vi lite för bråttom och gjorde ett dåligt vägval till kontroll nummer 1. Det blev lite onödig klättring den vägen (vi var inte de enda som gjorde det vägvalet). Sedan skärpte vi oss och orienterade som vi skulle. Vi träffade våra konkurrenter Lost in Space (Lis pojkvän och hans kompis) halvvägs in på banan. De var endast 2 minuter efter oss men vi lyckades att hålla undan för dem hela vägen in till växlingen. Härligt! :D

Peppade men lite oroliga så var det dags för vår svagaste gren. Den tekniska cyklingen. Det började med två varv på en 5-km bana i skogen. Vid torrt väder hade den varit riktigt svår. Nu med skyfall förvandlades stigarna till ett lerdike. Man kan sammanfatta den milen som blöt och lerig cykelsläpning där vi bitvis hade lera upp till låren. När den pärsen äntlingen var slut så skulle vi vidare ut på vanlig mountainbikeorientering. Vi fick några sträckor på bra skogsvägar, där gick det undan! Vi var väldigt glada när vi efter 4 timmar cyklande och cykelsläpning kom in för växling. Vid det här laget såg vi och cyklarna ut som lermonster. Man kan lungt säga att vi aldrig varit såhär skitiga förut.

Cyklarna dumpades i fållan och vi drog på oss våra älskade icebugs, vätskebälten och kopplade ihop oss för den avslutande orienteringen. Det var en riktigt fin och rolig bana som vi orienterade utan några bommar. Det hade varit kul att springa den sträckan helt utvilad bara för att se hur snabbt det hade kunnat gå. Nu var benen riktigt sega.

Efter 9 timmar och 11 minuter korsade vi äntligen mållinjen med en ordetlig spurt som tog våra sista krafter. Nöjda och glada drack vi sedan ett par muggar av vår medhavda blåbärssoppa. Vi började sedan att packa ihop våra grejjer som var helt obegripligt leriga. Tyvärr så trodde vi att vi skulle bli klara med det på en halvtimme så vi brydde oss inte om att byta till torra kläder. Oj vilket misstag, det tog nära två timma att få ordning på allt och komma iväg till duschen och vid det laget frös Linda så att hon skakade.

Kvällen avslutades som fyra slagna hjältar tillsammans med Lost in space-killarna. Värme, mat och sömn är svårslaget efter en heldag ute i naturen!