Bara vanligt vatten
Vi har varit lite dåliga på att rapportera från banan dag 2 av tävlingen. Här kommer nu äntligen en redogörelse för tävlingens andra dag.
Efter att vi vid 3-4 tiden imorse haft ett depåstopp vid tältlägret (vi fick soppa och korv, mums) tog vi oss upp mot gurkfjället för att där efter följa en vandringsled hela den långa vägen till nästa kontroll. Den planen hade säkert varit bra en annan dag. Vad vi inte visste var att det fanns en opasserbar "bäck" ungefär halvvägs. Hade vi lämnat tältlägret kanske 30 minuter senare så hade vi fått veta det, som det var nu upptäckte vi den vilda forsen själva. Under ett par dygn ha det regnat nästan oavbrutet. Alla dessa vattenmängder ska ner på något sätt, tydligen via den bäcken som vi tänkte passera.
För att komma förbi denna bäcken så fick vi gå uppströms i någon timme innan det gick att korsa bäcken. Vi fick iaf korsa många mindre strömmar som man nog inte valt att passera en annan dag.
Väl på väg ner igen så följde vi en markerad vinterled. Vid 2 tillfällen gick vi fram och till baks längs vattendrag för att se om man möjligen kunde passera. Jodå, det gick, knappt. Det flög många tankar genom huvudet när vi trodde att vi inte skulle kunna komma ner från berget vår valda väg. Vilka alternativa vägar fanns det? Svaret hade tyvärr varit att det skulle tagit oss kanske ytterligare 8 timmar hem. Gissa om vi var lättade när vi väl lyckats vada över det sista vattendraget på vägen ner.
Regnet gjorde inte bara att det var svårt att ta sig fram på fjället. Det gjorde att vi var blöta hela tiden. Fram på morgonen när vi vadat genom oräkneliga vattendrag, alla kläder var genomblöta och vi var trötta så hade vi båda dubbla underställströjjor, fleecetröja, regnjacka, regnbyxor och dubbla mössor. Vi hackade iaf tänder mest hela tiden. Fördelen med vädret var ju iaf att man inte hade någon lust alls att sluta röra på sig. Det enda sättet att hålla värme var att röra på sig.
Slutligen kom vi iaf ned från berget, fast inte alls där vi hade planerat. Så vi fick avsluta hela tävlingen med 1 mil asfaltlöpning. Det var rent plågsamt efter 23 timmar på fjället. Vi hade så fruktansvärt ont i fötterna.
Vi kom slutligen i mål iaf. Tyvärr inte inom tidsgränsen. Vi förlorade därför 7 av våra surt förvärvade poäng.
Trots den allt annat än lyckade dag två så är vi peppade för att göra om det nästa år igen. Och då ska vi vara bättre förberedda, snabbare och starkare. Då ska vi vara med och slåss om medaljerna.
Den stora erfarenheten från helgens tävling är att vädrets krafter är enorma.
Ytterligare bilder från tävlingen finns på hemsidan.
http://www.icebug24.com/gallery2/v/2010/Icebug24/AndreasStrand/banan/IMG_1098_400.JPG.html
Efter att vi vid 3-4 tiden imorse haft ett depåstopp vid tältlägret (vi fick soppa och korv, mums) tog vi oss upp mot gurkfjället för att där efter följa en vandringsled hela den långa vägen till nästa kontroll. Den planen hade säkert varit bra en annan dag. Vad vi inte visste var att det fanns en opasserbar "bäck" ungefär halvvägs. Hade vi lämnat tältlägret kanske 30 minuter senare så hade vi fått veta det, som det var nu upptäckte vi den vilda forsen själva. Under ett par dygn ha det regnat nästan oavbrutet. Alla dessa vattenmängder ska ner på något sätt, tydligen via den bäcken som vi tänkte passera.
För att komma förbi denna bäcken så fick vi gå uppströms i någon timme innan det gick att korsa bäcken. Vi fick iaf korsa många mindre strömmar som man nog inte valt att passera en annan dag.
Väl på väg ner igen så följde vi en markerad vinterled. Vid 2 tillfällen gick vi fram och till baks längs vattendrag för att se om man möjligen kunde passera. Jodå, det gick, knappt. Det flög många tankar genom huvudet när vi trodde att vi inte skulle kunna komma ner från berget vår valda väg. Vilka alternativa vägar fanns det? Svaret hade tyvärr varit att det skulle tagit oss kanske ytterligare 8 timmar hem. Gissa om vi var lättade när vi väl lyckats vada över det sista vattendraget på vägen ner.
Regnet gjorde inte bara att det var svårt att ta sig fram på fjället. Det gjorde att vi var blöta hela tiden. Fram på morgonen när vi vadat genom oräkneliga vattendrag, alla kläder var genomblöta och vi var trötta så hade vi båda dubbla underställströjjor, fleecetröja, regnjacka, regnbyxor och dubbla mössor. Vi hackade iaf tänder mest hela tiden. Fördelen med vädret var ju iaf att man inte hade någon lust alls att sluta röra på sig. Det enda sättet att hålla värme var att röra på sig.
Slutligen kom vi iaf ned från berget, fast inte alls där vi hade planerat. Så vi fick avsluta hela tävlingen med 1 mil asfaltlöpning. Det var rent plågsamt efter 23 timmar på fjället. Vi hade så fruktansvärt ont i fötterna.
Vi kom slutligen i mål iaf. Tyvärr inte inom tidsgränsen. Vi förlorade därför 7 av våra surt förvärvade poäng.
Trots den allt annat än lyckade dag två så är vi peppade för att göra om det nästa år igen. Och då ska vi vara bättre förberedda, snabbare och starkare. Då ska vi vara med och slåss om medaljerna.
Den stora erfarenheten från helgens tävling är att vädrets krafter är enorma.
Ytterligare bilder från tävlingen finns på hemsidan.
http://www.icebug24.com/gallery2/v/2010/Icebug24/AndreasStrand/banan/IMG_1098_400.JPG.html
Kommentarer
Postat av: Peter
grymt imponerad tjejer ni är starka som få
Trackback
