2 dagar löpning
De senaste två dagarna har jag sprungit två löppass av helt olika karaktär.
Igår hade jag den perfekta söndagen. Jag sov lääänge, gick upp, käkade frukost, kollade på några avsnitt "bones" på datorn, somnade i två timmar igen, vaknade, käkade lunch och gav mig ut på ett långpass.
Med fyllt vätskebälte, en snickers i ryggfickan och en ljudbok i öronen gav jag mig ut på ett marathonträningspass. Jag började utanför min dörr här på Hisingen (ja, jag har flyttat till göteborg), jag sprang över götaälvbron, förbi scandinavium och liseberg bort till Skatås. Väl där tog jag det 18 km långa terrängspåret. (sen tog jag spårvagnen hem) Poängen med passet var bara att vara ute länge och njuta. Och med det fina vädret var det inte svårt att göra.
Jag kände direkt från start att det drog i musklerna i baksidan av höger ben, skinka och rygg. Men det gjorde ju inte direkt ont, så då är det ju ingen ide att sluta. Det kändes hela den första milen som var mestadels asfalt. När jag kom in på terrängspåret så försvann det direkt. Det är stor skillnad på att skutta mellan stenar, passa sig för rötter och undvika små diken jämfört med att mala på med exakt samma steg mil efter mil på asfalt. Det är ingen tvekan om vad min kropp är byggd för.
Det blev iaf 29 km blandad löpning i väldigt lungt tempo. Perfekt uppladdning inför stockholm marathon den 5e juni.
Idag var det vårruset i Göteborg i Slottskogen. 5 km asfalt där man naturligtvis måste ge allt. Och det gjorde jag! I starten kutade jag iväg allt vad jag kunde. Insåg efter ungefär 30 sekunder att det här aldrig kommer att hålla hela vägen, men det är ju lika bra att försöka så gått det går. Ok, jag trappade nog ned tempot något, men inte mycket. Att kuta allt vad man kan är verkligen inte något njutbart alls. Det gör ont i varenda muskel, man kan knappt andas och kroppen jobbar allt vad den kan bara för att göra av med all överskottsvärme. Man är inte en vacker syn i det tillståndet kan man säga.
Eftersom jag stod bland de främsta i startledet och var bland de snabbaste att springa så var det iaf inte mycket armbågande för att komma fram. Jag höll min position hyfsat under hela loppet. Utan att veta helt säkert, eftersom det inte är någon officiell tidtagning, så tror jag att jag kom in med mellan 30 och 50 personer före mig. Jag sprang på en tid som gjorde att jag bara kunde gapa när jag kom i mål. 18 min och 28 sekunder. Eftersom vårruset inte är ett kontrollmätt lopp så tvivlar jag starkt på att det är 5 km, men oavsett på sprang jag på under 4 min/km. Det är jag helt fantastiskt nöjd med. Vinnaren kom in på precis under 15 min, men hon hade stora marginaler till tvåan.
Det känns som att jag kan ha en bra säsong tävlingar framför mig. Det har börjat bra hittills.
//Linda
Igår hade jag den perfekta söndagen. Jag sov lääänge, gick upp, käkade frukost, kollade på några avsnitt "bones" på datorn, somnade i två timmar igen, vaknade, käkade lunch och gav mig ut på ett långpass.
Med fyllt vätskebälte, en snickers i ryggfickan och en ljudbok i öronen gav jag mig ut på ett marathonträningspass. Jag började utanför min dörr här på Hisingen (ja, jag har flyttat till göteborg), jag sprang över götaälvbron, förbi scandinavium och liseberg bort till Skatås. Väl där tog jag det 18 km långa terrängspåret. (sen tog jag spårvagnen hem) Poängen med passet var bara att vara ute länge och njuta. Och med det fina vädret var det inte svårt att göra.
Jag kände direkt från start att det drog i musklerna i baksidan av höger ben, skinka och rygg. Men det gjorde ju inte direkt ont, så då är det ju ingen ide att sluta. Det kändes hela den första milen som var mestadels asfalt. När jag kom in på terrängspåret så försvann det direkt. Det är stor skillnad på att skutta mellan stenar, passa sig för rötter och undvika små diken jämfört med att mala på med exakt samma steg mil efter mil på asfalt. Det är ingen tvekan om vad min kropp är byggd för.
Det blev iaf 29 km blandad löpning i väldigt lungt tempo. Perfekt uppladdning inför stockholm marathon den 5e juni.
Idag var det vårruset i Göteborg i Slottskogen. 5 km asfalt där man naturligtvis måste ge allt. Och det gjorde jag! I starten kutade jag iväg allt vad jag kunde. Insåg efter ungefär 30 sekunder att det här aldrig kommer att hålla hela vägen, men det är ju lika bra att försöka så gått det går. Ok, jag trappade nog ned tempot något, men inte mycket. Att kuta allt vad man kan är verkligen inte något njutbart alls. Det gör ont i varenda muskel, man kan knappt andas och kroppen jobbar allt vad den kan bara för att göra av med all överskottsvärme. Man är inte en vacker syn i det tillståndet kan man säga.
Eftersom jag stod bland de främsta i startledet och var bland de snabbaste att springa så var det iaf inte mycket armbågande för att komma fram. Jag höll min position hyfsat under hela loppet. Utan att veta helt säkert, eftersom det inte är någon officiell tidtagning, så tror jag att jag kom in med mellan 30 och 50 personer före mig. Jag sprang på en tid som gjorde att jag bara kunde gapa när jag kom i mål. 18 min och 28 sekunder. Eftersom vårruset inte är ett kontrollmätt lopp så tvivlar jag starkt på att det är 5 km, men oavsett på sprang jag på under 4 min/km. Det är jag helt fantastiskt nöjd med. Vinnaren kom in på precis under 15 min, men hon hade stora marginaler till tvåan.
Det känns som att jag kan ha en bra säsong tävlingar framför mig. Det har börjat bra hittills.
//Linda
Kommentarer
Postat av: Li
Vilken grym löpform du är i, lagkompis! :)
Trackback
